Sunco

Varför skriva blogg när man kan vara ett sunco? 

Bekvämt och gott.

Spelet har börjat...

Ena sekunden befinner jag mig i de underbara drömmarnas värld . Andra sekunden stormar Basse in i mitt rum, sätter handbojor på mig och bär ut min nakna kropp (bortsett från handbojorna) i den väldigt kalla balkongen. Sen går han in och låser balkongdörren.

Det såg ungefär ut såhär.

Sedan la han handbojsnycklarna på balkongräcket. Jag var alltså tvungen att ställa mig upp för att ta upp handbojorna. Detta lyckades jag tillslut med och då gick jag komma in... Basse valde att börja våran nya sport med stormsteg. Jävlar vad han kommer att få lida...

En ickerökares vardag.

Jag var på krogen med Jesper och Matilda här om dagen. Då de ibland gick upp och rökte började jag att snacka med mina bordskamrater. En av dem heter Anna. Anna var ledsen. Anna är 85:a och vet inte vad hon ska göra av sitt liv. Anna har jobbat på en krog i fem år och hatar sitt jobb. Men vad fan ska Anna göra istället? Hon hade ingen aning. Sen hade hon sett det första vårtecknet den dagen. Det var den första fjärilen. Anna råkade trampa och döda den första fjärilen. Det första vårtecknet. Anna var ledsen. 

Bredvid Anna satt Martin. Martin blev förvånad när jag presenterade mig som Bruno. Martin sa att han heter Bruno i förstanamn. Martin är en skymf mot alla Brunos. Martin är en infidel! Varför heta Martin när man kan heta Bruno? Precis som hans far! Sen gick även de för att gå upp och röka. Då fick jag gå och snacka med ett annat bord.

I ett annat bord satt Ola. Eller jag tror att han heter Ola. Ola passar inte i att heta Ola. Han hade svart backslick och var väldigt stilig. Även Ola satt ensam för hans bordskamrat var och kissa. Ola såg ut som en vampyr. Ni vet den där stiliga böglooken utan att vara bög. Var det PK av mig? Nä, det var det inte... Hatar jag folk som svarar på sina egna frågor? Ja, det gör jag. Ola ägde i varje fall två klubbar. Detta var en av dem:

Ola är mannen till höger. Men han såg mycket stiligare ut i verkligheten.

Annars vill jag konvertera till islänning. De är så jävla coola, gör jävligt bra musik och har fattat något som resten av världen inte förstått. det är något vackert och samtidigt något dystert över dem. Nu var jag inte särskilt PK nu heller. Men det skiter jag i. För jag är numera en dyster men vis islänning.

puss...

En stund och en sport.

Det finns en stund som jag älskar. Det är när jag är med någon (eller några) i en lägenhet och vi ska gå ut och röja eller bara allmänt gå ut och hitta på något. Det jag älskar är när någon i sällskapet säger "Ok, vi drar ut, men jag ska bara fixa mig". Den stunden är underbar. Man sitter där och väntar på att någon ska bli färdig för att sen gå ut. Det blir liksom ett sorts intro till det annars väldigt hastiga utgången. Sen älskar jag även förberedelserna när alla tar på sig skorna i hallen och folk springer fram och tillbaka för att hämta sina grejer. Snart lämnar vi alla den här platsen och ska ta oss från punkt A till punkt B. Vi är ett team och vi förbereder oss tillsammans för kvällens händelser. Kanske att det till och med är sista gången vi är tillsammans för den här kvällen då alla kanske kommer att splittras om en liten stund.

Annars har jag och Basse hittat på en sport. Den heter "vem kan väcka den andra på det mest obehagliga sättet". Reglerna är: 

Ingen avföring är tillåten.

Man får inte förstöra sängen.

Man får inte ge bestående skador (men man får ha ont i typ en dag, så att tända en tändare på någons tå är ok).

Man får inte väcka varandra om man ska upp jätte tidigt till t ex en tenta eller ett viktigt jobb.

Dessa är reglerna och de enda reglerna.... Basse kommer att få ångra sig (vad Carinas video på hennes blogg än säger).

PUSS

vårdikt

Kära små flygande grannar.

Jag hör, jag hör.

Ett kvitter, en sång.

Jag hör, jag hör.

Dagen har nyligen vaknat.

Jag hör, jag hör.

Klockan har knappt slagit fem.

Jag hör, jag hör.

Från trädets mäktiga grenar.

Jag hör, jag hör.

Från buskarnas snåriga väggar.

Jag hör, jag hör.

När daggen nyss lagt sig på gräset.

Jag hör, jag hör.

När solen, den glimmar som guld.

Jag hör, jag hör.

En sovmorgon jag egentligen hade.

Jag hör, jag hör.

Och fönstret var öppet för vädringens skull.

Jag hör, jag hör.

Om ni väcker mig en enda gång till.

Jag hör, jag hör.

Jag kommer att fistfucka er.

Jag hör, jag hör.

Jag vet att askungen uppskattade er.

Jag hör, jag hör.

Men hon och hennes autistiska dvärgar åt helvete med er kan dra.

Jag hör, jag hör.

För nu så vill jag sova.

Jag hör, jag hör.

Så om ni fortsätter att sjunga kommer jag en vacker dag att köra upp en fritös i era rövhål, era små horungar!

Jag hör icke mer...

mythbreakers

Jag hatar kanel.

Rör inte mitt anba!

Basse borstar tänderna med varmt vatten. Basse superknivar måste diskas på en gång när de använts, Brunos skor får inte stå i vägen i hallen, de måste upp på skohyllan, Basse har en Xbox 360 (och GTA IV!!) tack vare världens bästa Carina, Basse måste stå ut med Brunos tillbakaspolningar varje gång Bruno inte hör vad de säger på Lost.

Obs. bilden är regisserad, vi har varsitt tandborstsglas.

Det är mycket som händer nu. Idag tänkte jag att jag skulle äta hemstekt falafel till lunch. Så jag gick och handlade grönsaker, falafel, shlomo hommos och pitabröd. Sen tänkte jag att jag ju var tvungen att ha starksås och vitlökssås till. Jag gick och gick och gick men kunde bara hitta en massa skumma såser på massa språk jag inte kan. Så jag bestämde mig för att fråga. Mannen som inte kunde prata så bra svenska gick runt med mig och letade efter såserna medan han kliade sig på huvudet. Till slut sa han att den såsen var slut. Då han märkte min besvikelse sa han att han skulle visa mig en sak. "Kom" sa han och gick till en helt annan hylla där det inte fanns några såser alls. Så tog han fram en påse med något gult pulver med en stor etikett. "Anba pulver" stod det. 

"Det här är något som vi irakier har på falafeln, blanda med vatten och lägg det på maten, bara DEN såsen är det som behövs."

"Ok, tack!" Sa jag lite nervöst och tittade på pulvret. 

När kvinnan i kassan sedan blippade påsen tittade hon upp på mig med skumma ögon. Hon hade slutat blippa mina varor.

"Vad gör du med det här?!" frågade hon vilket fick mig att bli lite rädd.

"Eeeehhh, jag ska göra falafel..."

"Varför tog du det här?"

"Mannen där borta visade mig det här när jag berättade att jag skulle göra falafel."

Kvinnan med slöjan som stod bakom mig i kön hade börjat småskratta åt mig.

"Var kommer du ifrån?" frågade kassörskan mig.

"Sydamerika"

"Det är bara irakier och iranier som köper det här det var därför jag frågade" hon hade börjat blippa mina andra varor igen.

"Jag förstod det. Hur tillagar man det?"

Sedan förklarade hon detaljerat om hur jag skulle blande två skedar med en kopp varmt vatten (tror jag) och låta det stå i två timmar! TVÅ TIMMAR!! Då jag har världens sämsta framförhållning och gick och köpte mat när jag varit hungrig i redan två timmar tänkte jag inte vänta så länge. Så jag åt mina falaflar och väntar fortfarande på att anban ska bli färdig. Sen tänker jag smaka på den imorgon. Så Basse, rör inte mitt anba när du kommer hem. Den är till imorgon!

Men min falafel blev jävligt bra ändå!

Så nu är jag kompis med Hjulsta-affären vilket känns fett! Det är som sagt mycket som hänt nu med flytt o grejer (GTA IV!!), därav veckouppehållet. Men nu är jag tillbaka igen!

PUSS